Jag läser om Cartagena:

Foto: Marco Parra

Foto: Marco Parra

Staden grundades år 1533 av don Pedro de Heredia, vem nu än det var, och blev en viktig hamn för Spanska skattflottan. Sen gick åren. Det blev moderna tider och många av stadens fortifikationer finns kvar än idag. Flera koloniala byggnader finns i den gamla staden, bland annat Inkvisitionspalatset, en katedral, Santa Clara nunnekloster som numera är ett hotell och en Jesuitskola.

Samtidigt tänker jag: – Men ursäkta? Det är väl inte genom att läsa det här att man blir sugen på att åka någonstans? Jo, någonstans kanske, fast inte till Cartagena. Visst, det hände säkert mycket skoj i nunneklostren, och i närheten av något fort (Castillo de San Felipe) kan man klättra upp på en höjd (La Popa) och där har man, enligt skrifterna, en vacker utsikt över staden. Dock, var har man inte det?

Som en digression, nu har jag i och för sig klättrat upp på en del höjder. (Och som digression i digressionen: där kom idén om att göra ett eget fotoalbum med bara bilder från städer där man har klättrat upp i ett torn, en kulle, ett stort tak, en minaret, en mast eller inte vet jag, bara för att se färgen på taken som oftast är grå eller kanske röda om man har tur, och att människorna och bilarna, ju högre upp man kommer, ser mindre och mindre ut.)

För att vara ärlig så struntar jag i nunnekloster och jesuitskolor, särskild om de är renoverade, ofta med stöd från Sida eller någon annan utländsk organisation som arbetar för bättre samvete för oss rika, eller tar inträde.  Jag vill smaka, lukta och känna mig fram.  Och just det vill jag läsa om. Mina pengar kan jag lägga på något annat, som en trevlig familjeägd restaurant, eller köpa avokado på marknaden hos tanten med ett stort avokadoträd i trädgården, då går pengarna i alla fall lokala folk. Nunneklostret vore spännande om jag själv kunde klättra runt i en ruinhög och föreställa mig hur människorna levde där på 1700-talet, inte om jag får titta på en nykalkad vägg mot betalning.

Istället för att klaga ska man göra annorlunda själv. Med andra ord, shame on me (som kanske borde bli nästa låt för en gammal a-ha vokalist), och jag lovar att skriva från Cartagena på ett så sätt att jag åtminstone själv vill läsa det. Fast först måste jag åka dit, och det ska jag! När jag kommer hem därifrån har jag säkert glömt allt om don Pedro de Heredia ändå.

(Tack till Marco Parra som genom Creative Commons på Flickr låter mig använda hans bilder.)

Om Johnny Friskilä

My name is Johnny Friskilä. I am Norwegian, but I live in Stockholm where I work as an independent tour leader and translator within Scandinavian languages and from English to Norwegian and Swedish. My customers as a tour leader are tour companies who want to offer a professional tour guide service on their cultural and adventure tours. I have traveled in a 100 countries, but my main speciality is countries of the former Soviet Union. As a translator, my customers companies who want to have their travel related material translated into Norwegian or Swedish. In my travel blog, Johnnybajdzjan.com, I focus on story telling and photography from destinations out of the ordinary. Off the beaten track, or the more hidden sides of our already well known destinations. My blog is in Swedish language and targets the more advanced Scandinavian traveler. My blog is therefore a non-chronological travel blog, with stories and adventures from countries and cultures far away.
Det här inlägget postades i Resor och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s